EKENÄS 1918
När inbördeskriget 1918 slutade började man i maj koncentrera de röda fångarna från de mindre lägren till några större läger varav Dragsvik kasernområde i Ekenäs var ett. Enligt planerna kunde man på detta sätt sköta både provianteringen och vaktandet förmånligare, och eftersom segrarnas målsättning var att alla röda skulle rannsakas så kunde detta göras både snabbare och lättare med fångarna samlade i större läger. Antalet fångar i Ekenäs ökade från att i mitten av maj ha varit under hundra, till midsommartidens knappa 8700 fångar. Det fanns ingen beredskap att ta emot en dylik mängd fångar till det från kasernområdet avskilda 200 x 500 m stora området, varken ifråga om utspisning eller inkvartering. På grund av de bristfälliga förhållandena började fångarna snart dö av hunger och farsoter. Redan i juni dog 492 av lägrets fångar. De dystraste dödssiffrorna skrev man i juli då ca 1100 fångar dog och augusti då ca 1040 fångar dog. Ännu i september dog 406 fångar vilket fortfarande är mycket högt i förhållandet till fångantalet som då redan hade minskat betydligt. På lägret dog enligt senaste uppgifter totalt över 3200 fångar, m a o ungefär var tredje fånge som hämtats till Ekenäs fick också sin sista viloplats i Finlands största massgrav på åsen i närheten av kasernområdet.
Händelserna vid fånglägret uppmärksammades i Finland först när man utomlands, närmast i Sverige och England började höja kritiska röster p g a missförhållandena i lägren och den höga dödligheten i synnerhet i Ekenäs. Också då reagerade man närmast för kritikens skull.
Den 15 september ändrades lägret till tvångsarbetsinrättning, och de fångar som ännu fanns kvar blev där tillsammans med andra dömda fångar som hämtades dit från andra ställen.
Massgraven föll i glömska, kanske också för skammen, för årtionden ända tills Entiset punakaartilaiset ry (Forna rödgardister) började påminna om de röda gravarnas existens.
1951 Entiset punakaartilaiset ry reser ett minnesmärke över massgraven.
1952 – 1983 Entiset punakaartilaiset ry anordnar varje år en uppvaktning vid graven. Traditionen fortsatte ända till 1985 då leden redan hade glesnat betydligt. (1982 – 1985 svarade FKP:s Nylands distrikt tillsammans med Ekenäs avdelningen för arrangemangen)
1988 Den år 1985, på initiativ av Ekenäs fackliga lokalorganisation, grundade medborgarkommiten utvidgade minnesmärket och avtäckte namnplattor med namnen på dem som enligt då tillgängliga uppgifter fanns i graven.
1993 På medborgarkommitens initiativ avtäcktes en tilläggsplatta med de namn som enligt då tillgängliga uppgifter saknades. Biskop Erik Wikström välsignade de avlidna till gravens ro.
1998 På ett evenemang anordnat av medborgarkommiten hedrades de avlidna av alla viktigare partier i Finland samt av Ev Lut kyrkan och Finska försvarsmakten.
2008 Öppnades i minnesmärkets närhet en bestående utställning om händelserna 1918, i en för ändamålet uppförd byggnad.
2010 I mars grundas Tammisaaren punavankimuistomerkin hoitoyhdistys – Skötselföreningen för röda fångars minnesmärke i Ekenäs ry för att upprätthålla minnesmärkets traditioner samt övervaka och upprätthålla minnesmärket och därtill hörande område.
2012 Avtäcktes plattor med härtills okända fångars namn som dog i fånglägret 1918.
2018 Uppmärksammades 100-årsminnet av inbördeskriget och fånglägret. Namnplattorna iståndsattes och namnen uppdaterades till att motsvara föreningens senaste forskningsresultat. Vid minnesevenemanget den 9.6 avtäcktes också en minnesplatta för dem som vilar i okända gravar. Minnestalet vid minnesmärket hölls av ärkebiskop emeritus Kari Mäkinen. Vid evenemanget framfördes också körverket ”Tie” (Vägen) som var komponerad speciellt för minnesevenemanget av Tomas Takolander som också dirigerade kören Koiton laulu som framförde körverket. Samma eftermiddag anordnades ett minnesseminarium i garnisonens matsal.